Hopptävling och avramling
Den 11 september var det åter dags att lasta in ponnyn i transporten och åka på tävling. Den här gången så behövde vi inte åka så långt och framför allt inte i ottan. Vi åkte på hopptävling på vår hemmaklubb, föreningen Färentuna ryttare. Jätteskönt verkligen. Människorna är trevliga, platsen mysig och framför allt, Nalle trivs på stället. Och jag med förresten. Först hoppade vi 50 cm, med omhoppning. Vi blev felfria i båda och kom på en hedrande fjärdeplats. Jättebra tycker jag. Sedan var det dags för en 60 cm CR. Tyvärr fick vi ett pet ner. Men vad gör det när man har världens bästa Nalle! Nalle var nog lite trött, för han var inte lika pigg som han brukar när det gäller hoppning. Men mm man kan ju inte vara på topp jämnt.
Jag brukar inte ramla av Nalle direkt jätteofta, om jag räknar på det så är det väl fem gånger på fem år. Men nu har det hänt igen! Jag var ute och tog en långtur, precis när jag vände för att rida hemåt så var det några grenar som hängd ut över stigen. Jag trodde att det bara var att rida rakt igenom utan att ducka, men men icke! Grenarna drog av mig och jag föll av. Det jag tänkte på på vägen ner, var inte höften. Har ju sedan innan ont i höften pga atros. Men det gjorde inte speciellt ont faktiskt. Jag fick lite ont i ansiktet där grenarna hade fått tag. Men det var var bara att hoppa upp igen och fortsätta hemåt. Nalle undrade säkert vad jag höll på mig...mjau garvade typ hela vägen hem...
