Dåligt samvete
Det var ett tag sen jag bloggade. Sommare har kommit i vägen. Varjefll, jag har ett enormt dåligt samvete just nu. I fredags hände en grej som gjorde mig väldigt arg på Nalle. Vi skulle bara ta en kortare tur, så jag satte på barbackagjorden. Jag såg på långt håll att på den grusväg vi skulle rida på var full med människor, men tänkte inte mer på det. Vi red förbi energiskogen och redan där hade Nalle blåst upp sig innan vi kom upp på grusvägen. När vi väl kom dit, gick Nalle bara några steg för att sedan vända. Han gjorde små bockliknade hopp och gick sidvärtes, mot stora vägen. Jag brukar normalt sett gå på honom ganska hårt men vågade faktiskt inte göra det nu pga stora vägen. Han ville deessutom dra med mig. Så jag tog beslutet att faktiskt hoppa av. Trots detta gick han på snedden och var fortfarande uppblåst. Jag var ganska arg på honom, det skulle säkrt vem som helst vara. När jag kom tillbaka till stallet böt jag till sadeln och tog en tur till, ville inte att han skule vinna. Vi red runt ön, när vi närmade oss människorna igen s började han trippa och vara uppblåst. Fick han skulle han gärna ha dragit. Men vi kunde gå förbi och vi kunde faktiskt trava en liten bit.
Så här efteråt har jag ett enormt dåligt samvete. Jag älskar ju min häst så väldigt mycket, men för stunden var jag väldigt arg. Jag vill ju givetvis inte vara arg på honom, jag förstår ju att et var något han reagerade på. Han är ju inte mer än häst och ett flockdjur, hur snäll han än är normalt sett. Jag älskar ju min fina Nalle... Varför måste jag då dras med detta dåliga samvete...
